Historien bakom Mormors Dockskåp

 

Min förälskelse i miniatyrer startade för knappt 1,5 år sedan. Jag hade ett halvår tidigare förlorat min älskade mamma i cancer
och pappa frågade om jag inte skulle ta med mig hennes gamla dockskåp hem till mig.

Några år innan mamma gick bort hade hon börjat renovera sitt dockskåp som hennes bror byggt till henne när hon var liten. Jag tyckte alltid mamma var lite knasig som såg miniatyrer och små miniprojekt i allt ifrån en gammal plåtburk till locket på en tandkrämstub. ”Du är ju knäpp!” brukade jag skämtsamt säga när hon berättade om nån ny idé hon fått.

När pappa frågade om jag inte skulle ta hem dockskåpet kände jag mig ganska tveksam och omotiverad. Vad skulle jag med det till? Det var ju inte ens färdigrenoverat. Och dessutom hade min yngsta dotter lekt lite för vilt i det, så mycket av det mamma byggt hade gått sönder. Men efter en stunds funderande plockade jag ändå med dockskåpet hem. Jag tänkte att det minsta jag kunde göra var ju att åtminstone försöka återställa det min dotter lekt sönder.

Sagt och gjort så började jag fundera hur jag skulle återställa det som var trasigt. Och ju mer jag funderade och testade nya idéer märkte jag att det faktiskt var ganska kul ändå. Och det bästa av allt var att jag, i den lilla miniatyrvärlden, fick en paus från verkligheten för en liten stund. Arbetet med ’Mormors Dockskåp’ blev till slut mitt sätt att hantera den fruktansvärda sorgen och saknaden efter min mamma!

Nu 1,5 år senare ångrar jag inte en sekund att jag tog hem det där dockskåpet, som öppnade upp en helt ny värld! En liten liten värld, som visat sig vara enormt stor och där jag sakta börjat att läka det sår som mammas bortgång slitit upp i mig.


Vill ni följa mitt arbete med dockskåpet så finns jag på instagram under Mormors Dockskåp